Finland: Stärkt samarbete mot arbetsrelaterad brottslighet

Den psykosociala arbetshälsan blir också viktigare att lyfta fram då arbetslivet förändras, säger Riku Rajamäki, finländsk medlem i Ämbetsmannakommittén för Arbetsliv inom Nordiska Ministerrådet.

Man har sett en ökning i global organiserad brottslighet, parallellt med ökad rörlighet och behovet av utländsk arbetskraft. Därför har problematiken lyfts fram på olika sätt under de senaste åren.

Arbetslivet har blivit mer gränslöst, inte minst för byggnadsarbetare. Foto: Cata Portin

Arbetsrelaterat utnyttjande och grå ekonomi är ibland en konkurrensmetod och en del av företagens intjäningsmodell. Risken har ökat med behovet av utländsk arbetskraft, med mycket säsongsarbete.

Riku Rajamäki, specialsakkunnig på social- och hälsovårdsministeriet, har länge haft en central roll i olika projekt kring arbetarskydd också på nordisk och europeisk nivå. Han är tidigare överinspektör på Regionförvaltningsverkets ansvarsområden för arbetarskyddet i södra Finland.

Frivillig kutym förbättrar lagstiftningen

Behovet av utländsk arbetskraft har ökat och det har medfört ökad brottslighet i Finland. Men man ser också förbättringar. Rajamäki ser att utrymmet för fusk har minskat betydligt i Finland.
Han nämner speciellt byggsektorn, med långa kedjor av underleverantörer. Där har arbetsgivarna i trepartsöverenskommelser gått längre än vad lagstiftningen kräver, genom frivilliga avtal.

När det fortsätter tillräckligt länge, kan det också bli ny lagstiftning, eftersom de bättre formlerna redan är kutym inom branschen, påpekar Riku Rajamäki.

Nordiskt samarbete sporrar

Redan i en intervju i Arbeidsliv i Norden år 2018 betonade Rajamäki samarbetet och informationsgången mellan olika finländska myndigheter.
Då jämförde man med goda erfarenheter från Norge där många olika myndigheter arbetar samordnat i gemensamma kontor – under samma tak.

I Finland fungerade det mer så att om det kommer tips till arbetarskyddet, så utreds ärendet och man informerar polis och skatteförvaltning om det anses behövas - och om brottet är tillräckligt stort. Nu har samarbetet betonats också i det finländska regeringsprogrammet.

Myndighetssamarbete ödesfråga

Myndigheternas möjligheter till samarbete är en ödesfråga, förklarar Riku Rajamäki. Då handlar det uttryckligen om rätten att få uppgifter och på eget initiativ lämna uppgifter till andra myndigheter. Vissa förbättringar har redan skett.

– Nu ges information mellan myndigheterna på begäran, men ofta inte automatiskt. Om det kommer en “impuls” till polis, skatteförvaltning eller arbetarskyddsmyndigheterna så vet de inte nödvändigtvis att samma fråga utreds också på annat håll, konstaterar Riku Rajamäki.

Han drömmer om ett system där hela myndighetsfältet automatiskt får tillgång till informationen och tillsammans kan prioritera och fördela arbetsuppgifter.
Det upplevs inte bara som en god sak, till exempel av dem som betonar konfidentialiteten och behovet att skydda privatuppgifter, medger Rajamäki.

Regeringen Marin

Den förra socialdemokratiskt ledda regeringen ansågs ha en bra känsla för arbetslivet, med många projekt och satsningar. Bland annat gavs tilläggsresurser för övervakning och inspektioner på arbetsplatserna.

Några större avslöjanden om kriminalitet har gjorts i finländska media, och det har satt fart också på lagstiftningen och övervakningen. Städbranschen nämns ibland som problematisk i Finland, likaså restaurangerna och som nyaste bransch de nya startupföretagen.
Det har visat sig finnas många exempel på felaktiga löner och utnyttjande av arbetskraften, speciellt när det gäller personal från utlandet.

Riku Rajamäki betonar samarbetet. När det inte finns någon minimilön blir de allmänt bindande kollektivavtalen viktigare - och förstås att de också följs inom arbetsmarknaden. Det gäller också när utländsk arbetskraft inte känner till eller vågar kräva sin rätt. Det kan bli problem när arbetet är en förutsättning för att få stanna i Finland, då accepteras också sämre arbetsvillkor.

Orpos arbetsliv

Också den borgerliga regeringen som tillträdde sommaren 2023 satsar på frågor om arbetsliv, men delvis från en annan vinkel. Ett centralt mål i regeringen Orpos regeringsprogram sägs vara att förstärka arbetsmarknaden.

Speciellt Sannfinländarna har önskat skärpa medborgarskapslagen, med ändrade villkor för permanenta uppehållstillstånd och finländskt medborgarskap.
Finskt medborgarskap är inte någonting man får automatiskt, utan förutsättningen för det är en lyckad integration, enligt regeringsprogrammet.

Permanent uppehållstillstånd kan ges efter fyra år men förutsätter då en årsinkomst på 40 000 euro i ett regelbundet arbetsförhållande eller en högre högskoleexamen i Finland. Dessutom förutsätts goda kunskaper i finska eller svenska, och ett oförvitligt liv.

 Ökad rörlighet och behovet av utländsk arbetskraft har lett till att människor reser över gränserna för att arbeta. Foto: Yadid Levy/norden.org

Inkomstgränsen när det gäller uppehållstillstånd för arbetstagare höjs till miniminivån i kollektivavtalet för respektive bransch, minst 1 600 euro i månaden.
Arbetskraftsinvandringen konstateras ändå vara ytterst viktigt med tanke på den ekonomiska tillväxten och tryggande av servicen i Finland. Arbetskraftsinvandringen ska stärka de offentliga finanserna.

Uppehållstillstånd grundar sig på rätten och skyldigheten att arbeta. Nyckeln till integration i Finland är arbete.

Åtgärdsprogram

Finland har också gått vidare, utgående från ett åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa arbetsrelaterat utnyttjande. Programmet redogör för 33 åtgärder för att förebygga och bekämpa utnyttjande av utländsk arbetskraft.

Där beaktas verksamhetsförutsättningarna för de myndigheter som deltar i bekämpningen av grå ekonomi, ekonomisk brottslighet och utnyttjande. Man vill bättre förbättra och förebygga situationen efter att man identifierat och avslöjat utnyttjande och människohandel.

En fråga som också nämns är att förstärka företags och offentliga upphandlande enheters samhällsansvar när det gäller utnyttjande av utländsk arbetskraft. Ett effektiviserat straffansvar finns med i åtgärderna.

Fast adress för arbetet mot arbetskriminalitet

Många av de här frågorna har funnits med redan länge på både nationell och nordisk agenda. Under det finländska ordförandeskapet fortsätter satsningarna på arbetslivskriminalitet och utnyttjande.

När brottsligheten blir alltmer gränsöverskridande måste också bekämpningen vara det. Det samarbetet har redan funnits i EU sammanhang och i OECD.
Nu tar Nordiska ministerrådet hand om förverkligande och administration av det nordiska samarbetsprojektet.

Som AIN rapporterade i senaste nummer formaliseras det nordiskt-baltiskt samarbetet kring arbetslivskriminalitet under Nordiska Ministerrådet, med egen styrningsgrupp och budget.
Arbetet får en fast adress med mer stadga och långsiktighet. Det välkomnas av Riku Rajamäki, medlem i den nordiska ämbetsmannakommitten för arbetslivsfrågor. Han kommer från Finland som har det roterande ordförandeskapet under 2025 och därför samordnar arbetet.

Nya fenomen

När man blir av med gamla problem uppstår nya fenomen att ta ställning till.
– Finland blir ibland en slags gateway mellan Norden och Baltikum, på grund av vårt geografiska läge. Många fenomen syns först i Finland, innan de når Sverige och resten av Norden, säger Riku Rajamäki.

Riku Rajamäki från Finland, medlem i den nordiska ämbetsmannakommitten för arbetslivsfrågor.

Just nu gäller det de många utstationerade arbetstagarna. Förr kom de vanligtvis från Estland eller Lettland. Men där finns inte längre något överskott av arbetskraft, när det ekonomiska läget och lönerna har förbättrats.

Det gjorde att man från de baltiska länderna sände ukrainska arbetstagare i stället. Efter kriget kommer nu strömmen av utstationerad arbetskraft ännu längre ifrån, säger Riku Rajamäki.

Omkörningsfil till arbete i Finland

En utstationerad arbetstagare är enligt EU-reglerna en arbetstagare som är utsänd av sin arbetsgivare för att tillfälligt utföra en tjänst i en annan EU-medlemsstat.
Etableringsfriheten och den fria rörligheten är grundläggande friheter i EU.

Men nu verkar det mer som en omkörningsfil för utländsk arbetskraft från tredejland att flytta till Finland.
Det verkar som om många av de nykomna aldrig bott i Baltikum, utan bara mellanlandat i någon baltisk stad för att få de papper som behövs, som garanterar att arbetstagarna har sitt socialskydd där.

Det handlar om ett A1-intyg som visar i vilket land arbetstagaren är försäkrad och i vilket land arbetstagaren eller arbetsgivaren ska betala sociala avgifter. De intygen verkar vara enkla att få i Baltikum, också för arbetstagare från flera länder i Central-Asien.

Dagen efter att de fått sitt intyg är arbetstagarna redan på någon byggarbetsplats i Helsingfors. Riku Rajamäki frågar sig om det är en äkta utstationering från ett annat EU-land, eller om man förbigår finländska regler om invandring och rätten att arbeta.

Riskerar utnyttjande

Den här gruppen arbetstagare är också de som lättast kan utnyttjas, eftersom de är i en oklar och sårbar situation, på samma sätt som asylsökare som är beroende av arbete för att få stanna, betonar Riku Rajamäki.

Det finns en önskan om att stärka samarbetet med bland annat polisen. Foto: Magnus Fröderberg, norden.org

En arbetstagare som frågar efter sin lön och rättigheter riskerar stämplas som besvärlig och kan därmed också mista rätten att stanna i Finland. Det ger arbetsgivaren en hållhake som också utnyttjas.

Lättföretagande - “din egen chef”

Ett annat fenomen är lättföretagandet, eller lätt entreprenörskap som det kallas i Sverige, som alternativ till att vara anställd löntagare. Där står man själv för pensionsskydd och skatteinbetalningar. Ibland uppmuntras - eller tvingas - arbetstagarna att bilda eget företag för att få jobba.

Lättföretagande finns inte riktigt i finländsk lagstiftning, man är antingen företagare eller anställd enligt arbetslagstifningen. I praktiken gäller det till exempel frilansandet inom matleveranser och byggsektorn. Ett matbud som inte är anställd och kolliderar med sin moped blir själv tvungen att stå för sjukvård och arbetsoförmåga, påpekar Riku Rajamäki.

Han medger att lättföretagandet på många områden kan vara en fungerande modell. Men inom många sektorer, t.ex. byggindustrin, finns det många oklarheter om vem som betalar sociala avgifter och skatter när arbetstagaren har eget företag.

Största risken inte längre en spik i foten

Riku Rajamäki vill också föra in ett nyare fenomen som kommer med det förändrade arbetslivet. Det handlar om den psykosociala belastningen i arbetsmiljön.
I Finland har frågan beaktats framförallt ur individens behov, medan övriga Norden bättre ser hela organisationsnivån, säger Riku Rajamäki.

– Man borde bättre inkludera den psykosociala synvinkeln i arbetsmiljötänkandet. Därför kunde det var bättre att prata om den psykosociala arbetsmiljön i stället för den psykosociala belastningen.

Belastningen handlar visserligen om individen, men lösningen finns i hela organisationen och i hur arbetet är organiserat.