Norden reagerar olika på EU-regler som ska gynna praktikanter

Regeringarna i Danmark och Finland har i stor utsträckning samma uppfattning i sak som svenskarna, men avvisar inte förslaget lika kategoriskt. 

Direktivet har två syften:

För det första ska medlemsstaterna se till att praktikanter inte får sämre lön och andra arbetsvillkor än vanliga anställda på samma arbetsplats, om det inte är objektivt motiverat.

För det andra ska medlemsstaternas myndigheter genom kontroller och inspektioner motverka att reguljära anställningar ”förkläs” till praktik så att arbetstagare får sämre villkor än de rätteligen borde ha. I förslaget räknas en rad omständigheter upp som myndigheterna ska undersöka för att avgöra om en påstådd praktik i själv verket är en reguljär anställning. Till exempel: Finns det något utbildningsmoment i arbetet? Är praktikperioden orimligt lång? Eller består en oproportionerligt stor andel av arbetsgivarens anställda av praktikanter?

Enligt den svenska riksdagen behövs direktivet över huvud taget inte – det har inget mervärde. Förslaget tar ingen hänsyn till att medlemsstaterna har vitt skilda förutsättningar och behov, menar riksdagen. I juni beslöt den därför att lämna in ett motiverat yttrande, ett ”gult kort”, där den förklarar att förslaget strider mot principen att EU ska anta regler bara om ett syfte inte kan uppnås lika bra av medlemsstaterna själva.

Både den danska som den finska regeringen uttalar däremot sitt stöd för förslaget – i princip. I sak framför de dock till stor del samma invändningar mot innehållet som svenskarna gör.

Alla tre påpekar att praktik är ett viktigt inslag i såväl yrkesutbildningar som akademiska utbildningar och menar att direktivet inte får ingripa i de nationella utbildningssystemen. Danmark och Sverige understryker att det är medlemsstaternas ensak hur de utformar sina utbildningssystem och att EU inte har kompetens att lägga sig i detta.

Alla framhåller likaså att det här är arbetsmarknadens parter som lägger fast löner och andra anställningsvillkor för praktikanter, och att det också är parterna, inte några myndigheter, som i huvudsak sköter tillsynen av att villkoren efterlevs. Ett villkor för att de nordiska länderna ska stödja direktivet är att det inte inskränker arbetsmarknadsparternas handlingsutrymme.

Sverige är ensamt om att ha gett direktivet gult kort. I de förhandlingar om förslaget som nu vidtar, och som givetvis även Sverige kommer att delta i, torde de nordiska länderna i huvudsak dra åt samma håll – trots att tonläget i de olika yttrandena skiljer sig åt.