Unga innovatörer utmanar med ny grön teknik

Ane Christophersen studerar på NTNU, Norges Teknisk-Naturvitenskaplige Universitet.

- Det var något av en slump att jag började studera här. Men jag trivs väldigt bra och en kväll var vi fem stycken studenter som diskuterade om vi kunde hitta på något för en fartygsdesigntävling som utlysts.

Eftersom vindkraft till havs var ett hett ämne frågade de sig om det gick att underlätta transporten av flytande vindkraftverk. Ett vindkraftverk kan vara 160 meter långt och väga 6 000 ton.

- Det var då som Torbjørn Mannsåker kom på själva idén. Istället för att transportera vindkraftverket i delar på fartyg som sedan lyfts av och fogas samman till havs, varför inte transportera färdigbyggda vindkraftverk och sedan ”flippa” hela fartyget, säger hon.

Så här tänker sig Windflip att vindkraftverket kan placeras ut till havs.

I aktern av fartyget finns det tankar som fylls med vatten, så att fartyget tippar baklänges och till sist står rätt upp, ungefär som en butelj fylld med tillräckligt mycket luft så att den inte sjunker. Därmed står också vindkraftverket rätt upp och det är bara att koppla loss det. Därefter töms ballasttankarna med tryckluft så att pråmen lägger sig horisontellt igen.

- Fördelen med vår lösning är att allt som måste göras till havs är både dyrt och farligt, säger Ane Christophersen.

Under arbetet med förslaget hade studenterna kontakt med Statoil, som byggt världens första flytande vindpark till havs, Hywind. Förslaget de lämnade ifrån sig vann första pris och visades upp i Houston, Texas. Statoil var så imponerade att de tog med sig studenterna till oljemässan ONS i Stavanger.

- Efter det vidareutvecklade vi idén så att det nu är en pråm stället för ett fartyg. Därmed blev projektet billigare – en pråm med de egenskaperna skulle kunna byggas för 90 miljoner kronor, uppskattar Ane. 

Modell för en miljon

Studenterna har gjort datorsimuleringar som visar att konceptet är genomförbart.

- Men folk vill gärna se att det fungerar i verkligheten också. Vi behöver  en miljon kronor till för at bygga en modell som vi kan testa. Därför anmälde vi oss till ett program i TV 2 kallat ”Skaparen”, där förstapriset var just en miljon kronor.
Återigen imponerade projektet. Windflip kom till semifinalen, men en annan mer konsumentvänlig idé vann.

- Men vi fick mycket uppmärksamhet och många företag kontaktade oss. Därmed har vi lyckats finansiera modellen ändå med medel från Norges Forskningsråd, Innovasjon Norge, Statoil och eget kapital för att bilda företaget. Modellen kommer att testats i februari.

Tas på allvar

Ane Christophersen säger att det inte alltid är lätt att bli tagen på allvar när man ringer företag och är 24 år.

- Men när vi får komma och presentera vår idé blir de ofta imponerande. Vi har lagt ned ett stort arbete och har också hjälp av at vi gått vidare på det som kallas Entreprenörsskolan på NTNU, et studieprogram som är specialinriktat för de som vill starta egna företag.

Även om det är studielånen som finansierar vardagen har Ane Christophersen provat på andra jobb. Hon har plockat tomater och jobbat på bondgård, arbetat vårdassistent på sjukhus och på rederiet Teekay.

- Hittills har det gått bra för mig. Det beror nog både på NTNU, min egen insats och föräldrar som alltid sagt att allt är möjligt, bara man jobbar tillräckligt hårt.

- Nu gäller det att finansieringen på plats. Vi hoppas kunna teckna ett kontrakt om att bygga en Windflip-pråm inom 3-4 år och då kanske den är färdig om fem år.